Juniorpool från förr
Juniorpool från förr

Våren och sommaren är en riktig nostalgitripp för undertecknad. Varje gång temperaturen kryper ovanför 15 grader här i Sverige och stannar där längre än en-två dagar så får jag riktiga sommarkänslor. Vardagen blir genast lite ljusare. Man släpper loss lite, liksom. Och värmen och de glada känslorna är bra katalysatorer för nostalgitrippar genom åren då man spenderade härliga vårar och somrar hos vänner eller på landet tillsammans med familjen.

En nostalgitripp jag gjorde rätt nyligen, efter en semester i Karibien, handlade om så kallade kiddie pools. Vet inte om ni minns dem? När jag var yngre gillade jag speciellt att bada och genom åren hittade jag ursäkter för att bada året om, hela vägen från det att jag tog mina första stapplande steg här i världen till… tja.. Idag.

Eftersom jag levde inåt landet utan några vettiga (bad)oaser att gå till, som sjöar, bäckar, hav och liknande, så var det svårt att hitta ställen där jag kunde bada järnet hela våren och sommaren. Det hjälpte heller inte att päronen var något oresonliga på den punkten. Jag fick gott nöja mig med årliga resor till Kanarieöarna, eller när vi åkte med skolan till simhallar och sånt.

Det som var ett ljus i mörkret under barndomen för en badtörstande yngling som jag var att jag kunde kila till lekkompisar som hade det lite bättre ställt. De hade nämligen lyckats böna till sig en juniorpool från sina päron, som vi kunde blåsa upp varje vår och sommar när solen gnistrade i skyn och molnen skingrade sig och gav plats för varma sommarvindar. Det var ett veritabelt himmelrike! Det blev en årlig tradition att springa till närmaste kompisen Göran och bada tills man blev ett vandrande russin.

Nuförtiden märker jag inte av dessa kiddie pools lika mycket. Folk har det bättre ställt rent generellt och föräldrar har mer tid för sina barn. Det finns mer tid och lust för att åka till havet eller sjön och bada tillsammans, man slipper köpa en pool för barnen och lämna dem ensamma. På sätt och vis är det sorgligt, men i det stora hela är det ju bra att familjer umgås mer och att barn slipper vara ensamma med sina kompisar. Göran kanske var ganska ledsen nu när jag tänker på det, även om vi umgicks mycket. Hans föräldrar var ganska upptagna och gav honom sin egen pool för att han skulle kunna sysselsätta sig tillsammans med sina kompisar istället för att umgås med sina päron.

Medan de barnpoolar som vi badade i inte riktigt finns kvar, så finns det nuförtiden rätt schyssta alternativ för en bra juniorpool som föräldrar kan köpa till sina barn. Men istället för att använda det som en ursäkt för att slippa kidsen så kan man ju använda dem tillsammans.

Nu blev det en ledsen ton mot slutet, men “kiddie pools” är i själva verket föremål som har högt nostalgivärde för undertecknad! Är det någon därute som har berättelser om barnpoolar? Kommentera gärna i så fall.